Ungdomens pasta – en hyllning till “Spaghetti aglio olio e peperoncino”

En enkel rätt född för länge sedan i Napoli och dess omgiviningar, och kanske den verkliga klassikern i det italienska köket. Det finns förmodligen inte en italienare som inte har ätit “aglio olio e peperoncino” – spagetti med vitlök, olivolja och chilipeppar. Detta är vardagsrätten nummer ett! Man behöver inte förbereda någonting, ingredienserna är de mest fundamentala och finns alltid i alla skafferi.

Det finns också en romantisk aspekt av denna rätt, som under mina 30 år i Italien bidragit till glada och minnesvärda stunder. T.ex vad åt man när oväntade vänner plötsligt dök upp? Naturligtvis “spaghetti aglio olio e peperoncino”! När man trött, hungrig och rödbränd kom hem från en het dag vid havet i Castiglioncello fanns det bara ork till “spaghetti aglio e olio”.

Doftminnen dyker upp och den speciella stämning som rådde där i lägenheten på femte våningen med fönstren vidöppna mot solnedgången och tågstationen “Firenze Rifredi” där tågen gnisslade mot rälsen och det luktade uppvärmt järn och kvällsfukt. Den lite fräna doften av vitlöken när den fick steka för länge i oljan. Doften från det mustiga röda chiantivinet, serverat i före detta Nutellaglas. Huden som spänner i ansiktet och på axlarna av solsveda, men som ändå känns bra för i spegeln möter man ett friskt ansikte där det verkigen syns att man varit vid havet. Den behagliga känslan i magen efter en tallrik spaghetti och ett glas gott vin, båda isvepta med rekordfart, för hungern var svår efter en dag på stranden och en och en halv timme i bilen (eller på tåget) för att ta sig hem.

1995, Toskanska havet mellan Castiglioncello och Quercianella. Det var efter dessa ljuvliga dagar som en ” aglio olio e peperocino” satt fint.

Eller när man kom hem på småtimmarna, och adrenalinhalten var för hög för att kunna sova, inget passade då bättre än “una spaghettata” – “spaghetti aglio e olio”. Enkelt, snabbt och välgörande, både mättande och avslappnande. Det var nästan en ritual det där med att laga till spaghetti klockan två på natten.

“Spaghetti aglio e olio” är för mig förknippat med ungdomen, fria sommarkvällar och nätter. En regellös tillvaro, och så här på några års avstånd med ett rosa skimmer över alltsammans.

Det är som om denna rätt förenar de som äter den, det är en “kompismat”, man äter den för att man är hungrig och för att man vill känna samhörighet med de man äter tillsammans med. Ju enklare och folkligare det är ju bättre är det. Inget fint porslin, ingen stilig dukning, ingen planering, bara lusten att äta och ha en avslappnad och trevlig stund tilsammans.

Häromdagen svängde jag ihop en “aglio olio e peperoncino”, det var ett tag sen sist, men den hade samma effekt som alltid; väcker minnen och sätter sprätt på serotoninet, ett ögonblick av totalt välbefinnande – sen varar det ju bara medan man äter eller max någon halvtimme efter, men det är en annan historia.

Om någon skulle vilja prova – vilket jag absolut rekommenderar, för det är riktigt smakligt – kan man göra som följer.

När det fattas 4-5 minuter på pastans koktid är det dags att värma oljan och lägga i vitlök och cilipeppar. Vitlöken ska vara gyllengul, inte brynt.

För 4 personer behöver du:

Spagetti 400 g

Extra jungfru olivolja 1 dl (drygt, bättre lite mer än mindre), oljan bör vara av högsta kvalitet

Vitlök 3 kyftor

Chilipeppar 2 hela eller 2 nypor (här beror det naturligtvis på hur starkt man vill ha det. Detta blir rätt så starkt om man har chilipeppar av bra kvalitet)

Salt (tillräckligt för att salta pastavattnet)

Persilja (strö på så mycket du vill)

(ev. ett par sardeller, men de tillhör inte originalreceptet)

Stek vitlöken i extra jungfruolja ett par minuter (snåla inte med oljan), tillsätt en nypa chilipeppar. Koka spagettin under tiden. När den är klar häller du av vattnet (spara gärna en slev av vattnet ifall den färdiga pastan skulle behöva lite vätska). Häll spaghettin i oljan och slunga den några gånger. Strö över en handfull finhackad färsk persilja före servering. Man kan naturligtvis också riva parmigiano över om man vill.

Ett annat tips är att lägga i ett par sardeller tillsammans med oljan och vitlöken och låta de smälta ett par minuter. Obs: var noga med att inte bränna vitlöken för då uppstår den där fräna doften som jag beskrivit ovan, och bränd vitlök är lite svårsmält.

Buon appetito!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: