Boktipset: ”Stål” av Silvia Avallone

I dessa hårda, isolerade tider är en god bok något av de bästa hjälpmedlen för att unna sig en stund av en annan verklighet. Läsa är att resa, att drömma, att göra nya erfarenheter, och läsning gör alltid gott för själen, så därför vill jag varmt rekommedera en bok som jag läst flera gånger och som jag bara älskar!

På 70- och 80-talen började man i Italien bygga en massa bostäder till folk som inte hade råd att betala en vanlig hyra. Dessa byggnader kallas “case popolari” och är oftast stora betongblock i utkanten av städerna med låg hyra och låg standard. Men man ställde sig i kö för att få en sån lägenhet, hyran var ju så låg, och bättre ett stadigt tak över huvudet än att bo i en bil eller i husvagn, som tyvärr var – och fortfarande är – inte helt ovanligt. Inte sällan byggdes de i närheten av en stor fabrik, så att arbetarna skulle ha nära till jobbet.

I Piombino, stad vid kusten i södra Toscana, ligger ett enormt stålverk. Att jobba på ett stålverk är något av det värsta man kan göra. Arbetsmiljön består av heta och järndammiga lokaler där ljudnivån inte är till för mänskliga öron.

Men på 60-talet när stålverksindustrin börjar breda ut sig var det där jobben fanns och det var en säker anställning, även för unga utan erfarehet. Det är en stor omsättning på personal i ett stålverk, inte många orkar stanna kvar år efter år och därför har det alltid varit – och är – ett alternativ om man är ung och stark och behöver jobba ett tag.

I denna miljö utspelar sig handlingen i Silvia Avallones första roman “Stål” från 2010 (“Acciaio” på italienska).

Huvudpersonerna är Anna och Francesca, 14 år och bästisar för livet. Deras barndomsvärld är bland de stora höghusen på Via Stalingrado, där den trygga, invanda verkligheten mest rör sig kring stålverket. De långa, heta somrarna tillbringar flickorna på stranden i en slags vild tillvaro. Som otämjda djur utforskar de strandens alla skrymslen och upptäcker så småningom hur svårhanterligt det är att från barndomen ta steget in i vuxenlivet.

När kroppen börjar förändras och exploderar under kläderna, och du bor på en plats som Via Stalingrado har du inget alternativ: antingen gömmer du dig och förblir osedd, eller så använder du demonstrativt och påträngande din skönhet inför andra och hoppas på att det kan hjälpa dig att bli någon. Anna och Francesca provar det senare, övertygade om att det räcker med att kämpa för att överleva. Men livet är grymt och viker inte en tum, det flyter på orörligt utan utvägar. Så en dag kommer kärleken, men det blir inte som förväntat. De få trygga hållpunkterna smulas sönder och även flickornas oövervinnerliga vänskap börjar spricka och göra ont.

Detta är en otroligt kraftfull roman som handar om Italien – mer specifikt Toscana – på 90-talet. Människor och miljöer är tidstroget skildrat med en skarp observationsförmåga och stor berättartalang.

Har man någon gång varit i Toscana mellan Livorno och Piombino har man kanske åkt längs via Aurelia som följer kustlinjen och sett fladdra förbi gamla fallfärdiga rödtegelhus, oleanderbuskar och trasiga klippor som stupar ner i det ljusa havet. Eller kanske har du en kvav julikväll lutat dig mot ett balkongräcke och lyssnat på de olika rösterna från de vidöppna fönstren och på cikadorna i strandtallarna intill. I så fall kommer stämningen tillbaka till dig stark och närvarande.

Hur som helst, om man älskar det folkliga, den genuina, äkta, men kanske också lite stötande sidan av Italien då är detta en bok som helt enkelt måste läsas!

2 reaktioner till “Boktipset: ”Stål” av Silvia Avallone

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: