Visste du detta om svartkål?

Om man börjar titta lite närmare på vad svartkål är och vad den kan användas till kan man inte låta bli att bli en kålnörd.

Svartkål eller toskansk kål är en grönsak av mycket gammalt ursprung som i Italien huvudsakligen odlas i Toscana. Det traditionella toscansca köket har flera rätter där svartkålen spelar en stor roll. En av de mest kända är “Ribollita” ( betyder ordagrant “kokt flera gånger”). Ursprunget till denna maträtt går tillbaka till medeltiden när adelsmännen brukade konsumera sina rätter i bröd som kallades ”mense” (än idag kallas skolmatserveringar för “mensa”). När lunchen var över gavs resterna av brödet till tjänarna som återanvände det genom att lägga det i de fattiga grönsakssoppor de normalt sett brukade äta. Brödet lades alltså i soppan som fick koka en gång till vilket gav en smakrikare och mera närande rätt. Detta var förfadern till “Ribollita”.

Svartkål är en av de äldsta grönsakerna som tillhör brassica-familjen, även känd som korsblommiga växter. I denna familj ingår mer än 300 sorter, men svartkål, till skillnad från andra kålvarianter, formar inte ett kompakt huvud utan utvecklar istället långa blad. Den kan odlas och konsumeras praktiskt taget hela året, men den är godast på senhösten och vintern eftersom den första nattfrosten gör att bladen blir mjukare och får mera smak. Förutom att vara uppskattad för sin söta och mycket intensiva smak, har svartkål många goda egenskaper som gör den till en mycket viktig grönsak för vår hälsa.

Liksom alla grönsaker som tillhör kålfamiljen är den mycket rik på mineraler och vitaminer, särskilt C-vitamin. För att till fullo njuta av dess egenskaper är det bästa sättet att konsumera svartkål att koka den (för att behålla dess vitamininnehåll och starka mörkgröna färg bör den kokas max 3 minuter).

Det går bra att använda de mindre bladen råa i sallader (stjälken är hård och trådig så det bästa är att använda bara själva bladdelen, vilket gäller även om man kokar eller steker den).

Man kan steka bladen i olivolja tills de blir mjuka, de behåller all sin smak och bladen får en karakteristisk köttig konsistens.

Ett alternativ – alltid väldigt gott – är att rosta svartkål i ugnen, typ chips, vilket brukar vara populärt även bland de yngsta.

Svartkålen är otroligt användbar och det är fritt fram för experiment men vare sig den ångkokas eller centrifugeras, tillsätts till sallader eller soppor, är det viktigaste att äta den regelbundet för alla dess utmärkta egenskaper.

Idag tänkte jag att jag skulle prova kombinationen svartkål – ndujakräm (gjord på fläskkött och mycket cilipeppar, specialitet från Kalabrien).

Slutresultatet blev riktigt tillfredställande, och så här gjorde jag:

300 gram blad av svartkål skuren i remsor fick fräsa i olivolja i några minuter med en nypa salt och peppar. Sen hällde jag över drygt 1 dl vatten och lät den koka ytterligare några minuter under lock. Därefter hällde jag på ca 1 dl grädde och lät alltsammans småkoka tills det blir lätt krämigt (några minuter bara). Tog av stekpannan från spisen och rörde ner 2 tsk ndujakräm i svartkålssåsen.

Under tiden hade jag satt på vatten till pasta, som idag fick bli potatisgnocchi.

När de flytit upp till ytan (efter några få minuter) tog jag en hålslev och slevade över dem i svartkålspannan. Efter ett par slungningar var denna improviserade, snabba rätt klar att serveras.

Ett svalt vitt vin passar utmärkt till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: