Nästa resmål – Chioggia

Alla känner til Venedig, eller hur?

Utan tvekan en av de mest fascinerande platser inte bara i Italien men i Europa, eller varför inte i hela världen. Tyvärr är det dock inte alltid så lätt att få tillfälle till att strosa runt i Venedigs gränder, gå över de charmiga broarna och njuta av den speciella stämningen, även om man – som jag – bor bara en knapp timme med tåg därifrån. Venedig är alltid proppfull av turister (utom i dessa corona-tider, men nu kan man inte åka någonstans så detta tillfälle missas).

Vad gör man då om man inte har lust att fastna i en folkmassa?

Man åker 25 km söderut från Venedig räknat, och hamnar i Chioggia, en mindre stad med ca 50.000 invånare. Staden är konstruerad på en liten ö som är förbunden med fastlandet med ett par broar. Arkeologiska fynd tyder på att Chioggia som stad är ca 4000 år gammal, och om man strövar runt på de trånga små gränderna mellan husen som ligger så tätt, är dess antika ursprung märkbart, man känner det i själva luften liksom.

Chioggia är historier om pirater, fisketrålare med fanatsifulla namn (som “Imij Enri” en förmodad hyllning till Jimi Hendrix), lukten av tjära och diesel samt den allestädes närvarande doften av friterad fisk.

Första gången jag hamnade här var en råkall novemberdag för 10 år sen. Regnet hängde i luften, dimman drev i gungande slöjor fram och tillbaka över de öde gatorna. Det ödsliga knattret från en moped passerade då och då och däremellan, havstrutars hesa skrik borta från platsen där man på morgonen har fiskmarknad; det är där man slåss om överblivet fiskrens.

Strax efter det att den dagliga fiskmarknaden slagit igen och innan rengöringsgubbarna kommer, är detta trutarnas terrirorium.

Detta blev för mig en perfekt indroduktion till Chioggia; en spännande, nästan lite farlig plats, äkta med en ibland rent osannolik arkitektur (smala hus som reser sig upp högt mot himlen med de mest fantastiska och olagliga tillbyggnader man kan tänka sig). Även här, precis som i Venedig finns det kanaler och broar, trånga gränder och underbara fotomotiv. Men detta är ingen museistad, här bor och arbetar vanligt folk, och staden är verkligen en levande organism.

Chioggia är ett utmärkt resmål alla årstider, men det är förstås på sommaren som den har mest att erbjuda. Gatucaféer, restauranger, marknader och den glittrande venetianska lagunen, allt på gångavstånd. Längst ut, mot lagunen ligger hållplatserna för bussbåtarna ”vaporetti”, där man på en halvtimme och för 5 euro kan åka ut till den underbara, långsmala ön ”Pellestrina” om man vill bada, eller fortsätta mot ”Lido di Venezia” som är en 11 km lång vida berömd badstrand.

Pellestrina: utsikt från stranden som vätter ut mot havet, den motsatta stranden sträcker ut sig mot lagunen och Chioggia.

Gillar man att ta foton är Chioggia en outömlig källa av inspiration, men även konstnärer, musiker och författare har genom årtionden låtit sig dras med av den speciella genuina stämning som däremot i turiststäder vanligtvis inte är alla förunnade.

Plötsligt på en liten gränd dyker detta antika hus upp: här bor Chioggas mest omtalade man; poeten, kocken, pokerspelaren, den otrolige man som låter sig kallas ”Jackie To Night”. Om honom finns det mycket att berätta och det tar även rätt så dråpliga vändningar, så jag kommer att skriva om honom speciellt längre fram.
Livet och lättjan i Lagunen.

Maträtten som är mest passande efter en tur i Chioggia är naturligtvis friterad fisk på italienskt vis:

Fritto di pesce (friterad fisk)

för 2 personer:

350 g calamari skuren i ca 2 cm tjocka ringar

200g råa räkor (man kan använda rå scampi också)

200 g små sardiner (skär bort huvudet och ta ut inälvorna, friteras hel)

Olja för fritering ( den bästa oljan för fritering är jordnötsolja som har en väldigt hög rökpunkt, men solrosolja går också bra)

vetemjöl typ 00 eller semola av durumvete (den sistnämnda gör att det blir lite knaprigare)

Om man använder djupfryst fisk bör den tinas upp helt innan beredningen, färsk blir dock snäppet godare men innebär också mer arbete. Om du använder färsk fisk måste den rensas, sköljas och rinna av i ett durkslag (torka ej med hushållspapper för då kan fisken bli för torr och mjölet fäster inte).

Förbered fisken; calamari i ringar, de andra hela, häll upp mjöl eller semola i en vid skål. Hetta upp oljan (180° är perfekt temperatur för att börja friteringen. Om du ej har mattermometer kan du prova med att strö ner lite av mjölet i den varma oljan, när det börjar bubbla runt mjölet är oljan tillräckligt varm). Lägg undan för undan ner fisken i mjölet, se till att den blir inmjölad ordentligt, ta upp fisken ur mjölet med händerna, skaka av det lösa mjölet och låt fisken glida ner i oljan (släpp inte ner den så det stänker). Fritera lite i taget så inte oljan blir för sval. Börja med sardinerna som tar ca 5 min. Ta upp dem och lägg dem på ett stort fat med hushållspapper som suger åt sig olja. Därefter läggs calamari i oljan, tar ca 3 min, ta upp dem och låt räkorna fritera 1 min. Scampi har ungefär samma friteringstid som calamari.

För att få en perfekt lätt knaprig fritering är det viktigt att oljan håller temperaturen (180-190°), även för varm olja ger ett mer gummiartat resultat. Man behöver lite övning för att fritera bra, men ingen är expert från början så bara prova!

När alla fisksorterna är färdiga lägg upp allt på ett serveringsfat, srö över lite salt och servera med citronklyftor. ”Till frittura di pesce” är det utmärkt gott med ett svalt vitt vin, gärna lätt pärlande.

En variant av friterad fisk, serverad på en reataurang på ön Pellestrina.
Chioggia sett från båten som förbinder staden med Pellestrina – Lido di Venezia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: