Julkrubban – en spännande historia!

Den 8 december är den dag då italienska familjer borstar dammet av julkrubbans figurer och attiraljer. Det är lite grann som att förbereda en teaterföreställning, var och en har sin bestämda roll och plats i julens eget skådespel. Familjerna samlas runt lådan med de nerpackade figurerna. I de flesta fallen är de gjorda industriellt i plast, men de riktigt passionerade har genom årens gång samlat på sig alla figurerna i keramik eller trä och då naturligtvis målade och dekorerade för hand.

I södra Italien är julkrubban (“il Presepe” från latinets ”praesepium” dvs. krubba), viktigare än julgranen, som intoducerades i slutet på 1800-talet medan “il presepe” har en betydligt längre historia. För hundratals år sen framförde man ofta en slags tablåer med levande aktörer vilka skapade en scen ur Jesu födelse, t.ex. när de tre vise männen kom med sina gåvor. På 1500-talet började det bli allmänt populärt med träfigurer och en snickare kunde specialiserade sig och bli en s.k. “Figurinaio” – en som tillverkar figurer till julkrubbor. Särskilt i Napoli (Neapel) tog denna nya yrkesgrupp fart och än idag är den napoletanska julkrubban den med flest figurer, mest komplex symbolik och med starkt inflytande från den traditionella folktron och folklivet i största allmänhet. “Il Presepe Napoletano” har, kan man säga, en lång castinglista med en hel del intressanta figurer. Just symboliken är mycket spännande och har en hel del gemensamt med vår nordiska mytologi.

En regelrätt Napoletansk julkrubba bör innehålla följande:

Landskapet: gjort i kork eller annat lättarbetat material, ska vara bergigt och fullt av slingrande stigar, med herdar här och var som går ner mot grottan. Grottan ska vara belägen nertill och i förgrunden. Symbolik: det är nödvändigt att gå ner i mörkret (de slingrande vägarna) innan man når ljuset, det vill säga den återfödelse som Jesusbarnet representerar.

Brunnen: representerar sambandet mellan ytan och grundvattnet från vilket onda andar kan komma ut under julnatten, för det är det ögonblick då ondskan släpps loss innan det goda föds.

Fontän med en kvinna: enligt de apokryfiska evangelierna skulle ärkeängeln Gabriel ha meddelat jungfru Maria Kristi födelse nära en fontän. I folksagor från Campania (regionen med Neapel) är det alltid nära fontänerna som kärleksmöten och fantastiska uppenbarelser äger rum.

Bron: är en passage som leder ”till andra sidan”, därför också ut i det okända. Det sägs att på julafton händer det skrämmande möten på broarna: en nunna som visar huvudet på sin halshuggna älskare, varulvar, spöken från hängda män etc.

Kvarnen: den har kvarnvingar vilka går runt som tiden. Den producerar mjöl, vitt som döden (i antik symbolik var vitt dödens färg), men också en symbol för livet, eftersom det används för att göra bröd, den universella maten.

Floden: representerar tidens tre olika moment (det förflutna, nutid och framtid). Dessutom påminner det om fostervattnet och därmed livets början.

Värdshuset: överflöd av mat som ska konsumeras under julen. Vid tidpunkten för skapandet av den napolitanska julkrubban, på 1700-talet, var värdshusen platser för prostitution och olagliga affärer, av detta skäl representerar värdshuset människans synder.

Rollistan förutom den heliga familjen och en lång rad statister bör där vara:

De tre vise männen: de rider på hästar i olika färger, en ljus som den stigande solen, en rödaktig som solnedgången och en svart som natten. När de efter natten kommer fram till Jesusbarnet, som representerar den stigande solen, representerar de tre vise männen världen och tiden som stannar upp för födelsen av Guds son.

Tvätterskor: de sitter framför hinkar och tvättar kläder. De representerar barnmorskorna och de hänger ut vita dukar, som symboliserar Marias oskuld.

Zigenare: Enligt legenden förutsade en spåkvinna Kristi födelse. Födelsescenens zigenare håller spikar i händerna som visar på det ofödda barnets framtid: korsfästelsen.

Jägaren och fiskaren: de är två figurer kopplade till floden. Tillsammans symboliserar de livscykeln. De är kopplade till den himmelska och den undre världen. Fiskaren i den undre; dvs. helvetet och jägaren i den övre; den himmelska världen. Dessutom är evigt liv och odödlighet ofta förknippat med fiskens figur.

Gatuförsäljare som säljer mat: de är alltid tolv eftersom de är allegorin för årets tolv månader.

Benino: är en sovande herde, i allmänhet placerad i ett hörn. Han är förmodligen den viktigaste figuren i hela julkrubban för legenden berättar att hela Presepe-scenen är egentligen en representation av Beninos dröm.

Den förvånade herden: är placerad nära grottan, hans armar och mun är vidöppna för att han med stor förvåning bevittnar Jesu födelse. Han symboliserar människans stora förvåning när hon kommer i kontakt med något stort och förunderligt. En del anser att det skulle vara Benino själv ‘väckt’ i sin egen dröm.

Ciccibacco: är en hedning bland de kristna. Hans ursprung är mycket gammalt och går tillbaka till kulten av vin och gamla hedniska gudomligheter, såsom Bacchus (vinguden). Stor och rund med röda kinder och med en flaska i handen sitter han på en vagn full av vinfat, franför och efter vagnen går en procession av män som spelar glad musik på säckpipa. Ciccibacco symboliserar närheten mellan det heliga och det profana och den tunna linjen som skiljer dem, den eviga kampen mellan gott och ont.

Tiggare, lama och blinda: De representerar själarna i skärselden På helgdagar, särskilt vid jul, bör ingen glömma att skänka en god tanke även åt de “förlorade” själarna.

Herdar och får: representerar den ”trofasta” flocken som möter Gud tack vare herdarnas (prästernas) vägledning.

Oxe och åsna: De symboliserar Gott (oxe) och Ont (åsna). De är inte två krafter som kontrasterar varandra utan jämvikten mellan dem bidrar till ordningen i hela världen: de representerar den perfekta balansen.

Ofta blir dessa julkrubbor till enorma kompositioner med lokala inslag och det är inte sällan man hittar omtyckta kändisar som t.ex. Maradona i en napoletansk “presepe”.

De mekaniska julkrubborna – som man kan hitta i en del kyrkor – har vissa rörliga delar och inspelat ljud som illustrerar det som händer. Det är möjligt att följa en hel bys aktiviteter under ett par dagar, inklusive solnedgång, natt och morgonrodnad. Vissa är riktiga konstverk, andra lite lätt komiska, men man blir berörd av arbetet och entusiasmen som ligger bakom, och så är de bitvis väldigt rogivande och stämningsfulla.

Videon här under visar ett välgjort landskap med massor av aktörer. Om ni inte hittar de klassiska figurerna beror det på att detta kommer från Torino i Piemonte, men det är helt klart i napoletansk stil. Ganska långt från vår nordiska julstämning med snö och tomtar men nog så fascinerande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: