”Canta che ti passa” – sjung så går det över

Italien är musik. Italien är sång och framförallt “cantautori” – sångare som framför sina egna låtar.

Den italienska traditionen med “cantautori” har genom decennierna blivit till ett digert tidsdokument som speglar samhällets och människors förändring på ett målande och gripande sätt.

Alla har sin personliga “colonna sonora” (ljudspåret, dvs musiken i en film) som följer en genom livet. Och det finns också en hel del sångare och sångerskor av hög kvalitet, både musikmässigt och med markant kommunikativ kompetens.

Efter 30 år i Italien har jag också min personliga “colonna sonora” som jag tänkte dela med mig av. De är alla s.k. klassiker i det kollektiva medvetandet men har även en speciell innebörd för var och en, beroende på när, var och hur man första gången upplevde just den låten och vad den då framkallade för känslor – ofta underbara, från en gladare och enklare tid. Så då börjar vi denna musikaliska resa i tid och rum! Ordningen som jag presenterar dessa ”cantautori” på är slumpmässig.

Jag inleder med Antonello Venditti från Rom, högt älskad av flera generationer tillsammans med Francesco De Gregori, en annan stor “cantautore”. Låten är Roma Capoccia (skriven av Venditti 1972) och är en hyllning till “La città eterna”. – Den eviga staden – Rom. Eftersom texten är skriven på romanesco (Roms folkliga idiom) har jag vågat mig på en översättning till svenska. Svårt att inte ryckas med av denna live-version från 2019.

Roma Capoccia

Quanto sei bella Roma quann’è sera
Quanno la luna se specchia dentro er fontanone
E le coppiette se ne vanno via
Quanto sei bella Roma quanno piove

Quanto sei grande Roma quann’è er tramonto
Quanno l’arancia rosseggia ancora sui sette colli
E le finestre so’ tanti occhi
Che te sembrano di’ quanto sei bella
Quanto sei bella

Oggi me sembra che
Er tempo se sia fermato qui

Vedo la maestà der Colosseo
Vedo la santità der cupolone
E so’ più vivo e so’ più bbono
No, nun te lasso mai
Roma capoccia der monno ‘nfame
Roma capoccia der monno ‘nfame

‘Na carrozzella va co’ du’ stranieri
Un rubivecchi te chiede un po’ de stracci
Li passeracci so’ usignoli
Io ce so’ nato Roma
Io t’ho scoperta stamattina
Io t’ho scoperta

Oggi me sembra che
Er tempo se sia fermato quiVedo la maestà der Colosseo
Vedo la santità der cupolone
E so’ più vivo e so’ più bbono
No, nun te lasso mai
Roma capoccia der monno ‘nfame
Roma capoccia der monno ‘nfame

Antonello Venditti och Francesco De Gregori är numer två herrar i 70-års åldern men fortfarande mycket älskade, även av de yngre generationerna.

”Vad du är vacker Rom när det är kväll

när månen speglar sig i fontänen

och de unga paren går iväg

Vad du är vacker Rom när det regnar

Vad du är stor Rom i solnedgången

när solen rodnar över de sju kullarna

och fönstren är en massa ögon

som verkar säga dig hur vacker du är

vad du är vacker

Idag verkar det som

tiden har stannat här

Jag ser Colusseums majestät

jag ser kupolens** helighet

och jag är mera levande och godare

nej, jag lämnar dig aldrig

Roma huvudstad i en usel värld

En hästvagn passerar med två utlänningar

en lumpsamlare ber om lite trasor

gråsparvarna är näktergalar

Jag som är född i Rom

upptäckte dig i morse …”

* huvudstad

** på Sankt Peterskyrkan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: